► Anders Grönlund ger ett gott intryck i första Frölundaintervjun.
► Ni får inte mer snack med honom här, däremot detta:
► Mina omdömen om målvakter och backar, detta förväntar jag mig kommande säsong.
► I en senare text: forwards.
DE OMDÖMEN JAG fick om nye Frölundabacken Anders Grönlund av Mr Madhawk (text från i torsdags) tycker jag förstärks i den här intervjun, liksom den känsla jag själv hade.
En 29-åring som gått den långa vägen, som slitit sig till SHL-chansen, det tyder på utmärkt inställning och attityd.
Se själva här.
"De ville ha mig, så enkelt var det".
Hör Anders Grönlunds tankar efter första fyspasset med Frölunda. pic.twitter.com/AlpLaO5eTJ
— Frölunda HC (@frolunda_hc) June 4, 2018
Dessutom finns en annan viktig detalj som lite grand glömts bort, känner jag.
Värvningen av Grönlund skickar en signal, nämligen att allt på backsidan i Frölunda inte ska vara ungt och NHL-nära, smått och spelförande.
Viktor Ekbom har redan värvats, nu kommer en kille som i och för sig vässat sin offensiv kraftigt (48 7+18=25), men Grönlund var +20 med Pantern, fyra i allsvenskan med den siffran, och han är framför allt en tvåvägsback som börjar sitt spel i rätt ände, alltså med att försvara.
Det skvallrar för mig om ett lite annat tänk.
Ni håller kanske med – eller inte?
Nå, jag tänkte ge er mina tankar om spelarna i Frölunda, korta små omdömen om var och en, vad jag förväntar mig inför nästa säsong.
Häng med, och som vanligt – ge mig era åsikter.
Målvakter:
* Johan Gustafsson
Fantastisk när han vikarierade för Lasse Johansson guldsäsongen, haft det svårare när kravet varit att prestera på topp match efter match, situation efter situation. Förra säsongen var inte bra nog (89,20; 2,73), det vet både Johan och Frölunda, samtidigt så var heller inte Frölundas försvarsspel bra nog för att ge målvakterna den trygghet de kan begära.
”JG” kan storspela och stänga igen, är självfallet långt, långt ifrån så dålig som hans kritiker här inne vill ha det till, men samtidigt behöver han höja sin lägstanivå, hålla fokus i varje situation. Säkert revanschsugen. Förra säsongen var han något slags etta eftersom Johan Mattsson var SHL-debutant, spännande att se hur ”JG” agerar i 50/50-konkurrens.
* Johan Mattsson
Hade en stark inledning på säsongen, byggde drömmar om mer, tappade lite, och när Frölunda fick problem som lag valde tränarstaben att gå med en målvakt, det blev rutinerade Gustafsson. Mattsson kom tillbaka, såg bra ut, hade problem med returerna ibland, tappade en del puckar, släppte några lätta, men visade mental styrka, lät det inte bekomma honom, stod för fina insatser, och jag gillade verkligen det lugn och den trygghet som stockholmaren utstrålade.
Om han inte blivit skadad strax före slutspelet så …
Bör vara en bra SHL-målvakt kommande säsong. Och spela mer. Väl?
Backar:
* Viktor Ekbom
Erfaren ”lagom bra för SHL”-back som efter fem säsonger i Örebro kommer till Frölunda för att erbjuda fysisk styrka och rejält spel. Säkert vill 29-åringen också utvecklas individuellt, bli lite rörligare, bättre med pucken, smartare i spelet.
Men det bör vara så här: Ekbom börjar med att vara precis den han är, spelar stabilt defensivt, håller rent, sätter ett snabbt pass till en som är bättre på att hantera pucken, börjar så att säga i rätt ände för att sakta men säkert ta fler steg. Lite som Oliver Bohm gjort i Växjö.
* Chay Genoway
31-åringen är lite av Ekboms motsats, mindre, rörlig, offensivt skicklig och har producerat rätt bra med poäng under sin fyra år långa KHL-tid. Universitetsutbildad. Smart kille. Bör avspegla sig på isen. Genoway är värvad för att vara Frölundas ledande offensive back, för att vara ett snäpp bättre än Matt Donovan.
Det är helt okej att ha förväntningar på den här killen. Att Genoway gjort fyra säsonger i Europa gör att han inte ska behöva så lång startsträcka. Behöver vara bra tämligen omgående.
* Kristoffer Gunnarsson
46 SHL-matcher förra säsongen, boråsarens första fulla i SHL. Tycker om att spela fysiskt, smälla på, är inte alls oäven med händer och puck, men gör en del rejäla misstag ibland.
Problemet: sådana tvättas bort med den rutin som kommer av mycket speltid. Får Gunnarsson, 21, det? Växer han av tio minuter och box play-spel? Intressant att följa utvecklingen här.
* Anders Grönlund
Senaste värvningen, en late bloomer (29) som jag skrev mer om i början av den här texten. Förväntar mig en viss inkörningsperiod, men sedan … det här är en smart spelare som jag tror kan lyfta sitt spel och väl anpassa sig till SHL. Göra ett klart dugligt jobb över hela isen.
* Gustav Lindström
Spännande. Nej, det är inte bara jag som tycker det. Detroit Red Wings också. Draftad i andra rundan 2017. Signad av rödvingarna för en kort tid sedan.
JVM-backen är lugn och trygg i sitt spel, är också debutant på SHL-nivå, men jag ser inget annat än att det här är en kille som klarar det steget galant. Har spelsinnet för det. Hur bra? Hur snabbt? Hur stor roll? Svårt att säga, men jag förväntar mig en hel del bra saker här.
* Mattias Nörstebö
En sak först: kan den här trevlige norrmannen få vara skadefri i alla fall i en säsong? Känns som han är värd det. På något sätt har han aldrig riktigt fått visa vad han går för, det har hackat för mycket. Spelskicklig, ser isen bra, väger lite för lätt i närkamperna, behöver nog lära sig att ta för sig lite mer, men parat med rätt partner (se nedan) behöver det inte vara något problem. Alla kan inte vara ekbommar …
Svårt, just på grund av skadorna att säga vad jag förväntar mig av Nörstebö men mer delaktighet, jämnhet på en förhållandevis hög nivå, därmed lite fler poäng, kanske?
* Jonathan Sigalet
Ni kan säkert storyn, han lyfte sitt spel både en och två nivåer när Frölunda under förra säsongen blev lite mera ”basic” i sitt försvarsspel; det lite enklare spelet tycktes passa Sigalet som såg mer hemma ut, var fysisk stark och inte försökte spela över sin kapacitet. Kanadensaren behöver fortsätta precis så, gärna i par med Nörstebö, känner jag.
* Filip Westerlund
Lovade gott redan 2016/2017, hamnade förra vintern utanför laget när en viss Rasmus Dahlin käkade massor med istid. Jag såg en Westerlund med vässat självförtroende i Björklöven och eftersom han är en spelare som behöver istid och förtroende för att hans talang verkligen ska komma fram och ge effekt så … tja, detta är väl min undran:
Får Filip verkligen förtroende nu, får han spela så mycket att han allt mer väljer rätt alternativ och allt mer sällan fel? Det finns mycket hockey i Westerlund, 2017-draftad i andra rundan av Arizona. Vore kul att se honom spela regelbundet och förhållandevis mycket.
Okej, åsikter, tankar, funderingar? Kommentera gärna.
